Prestationsprincessa

Har känt mig skitstressad nu i två dagar. Jag har det toppen på min praktik men det är mycket att hålla reda på, massor av förkortningar, läkemedel och tillstånd av olika hjärtsjukdomar och följdeffekter av dessa som jag så gärna vill kunna, förstå och underlätta. På det är det förberedelse av seminarium, en skrivuppgift, kunskapstest, ansökan till nästa termins praktik, matvanor, träning, trixa och fixa hemma, sova ordentligt...men jag vet att det är så här ibland och jag försöker se det lite från sidan och mata på i en takt så att jag fattar vad jag gör och var jag är på väg. 
 
Tack och lov har jag ändå fått två avbrott i hela karusellen med en datekväll på Pinchos och en jättetrevlig trerättersmiddag tillsammans med kärleken och en vän. Så det är inte bara praktik och plugg och tack vare mitt utbrott som jag hade igår blev det städat i gemenskapsutrymmena i lägenheten så där är det fint och jag kan sitta i mitt plugghörn med gott samvete.
 
Viktminskningen går segare än jag väntat mig. Sedan början av oktober är det - ca 4 kg och jag hade ju i ärlighetens namn förväntat mig mycket mer med tanke på hur mycket pluggfika och andra sötsaker som jag tryckt i mig innan. Har bokat in en tid med en PT på måndag morgon så då får jag se hur det ser ut med muskel och fettvävnad om det hänt mer där. Matplaneringen går riktigt bra, hemlagad mat varje dag i matlådan och många spännande rätter som ska tillagas. Inte en enda sötsak har gått ner ännu och för det är jag allt lite mallig då det varit 3 dagar jag har vankat av och an och funderat på vad jag har hemma som är gott eller om jag ska smyga iväg till affären. Om ingen ser mig har det inte hänt ungefär... Träningen är väl där jag skulle kunna peppa på mer. Imorgon och söndag har jag två efter jobbet pass jag ska köra men hade ju behövts mer. Är så mycket tröttare nu när jag "jobbar" bara, så mycket att ta in och då jag inte sover så där superbra är det så lätt att fara hem och vila istället.
 
 
Grymt tacksam över peppen och stödet jag har, galet tacksam för vad skulle jag göra utan honom som får mig att fortsätta kämpa på. Så fort jag har en dag när jag känner mig svag och bara vill ge upp och skita i allt och ägna mig åt fördärvet så finns han där och håller om mig och skickar en massa kärlek och energi som får mig att må bra igen.
Tusen tack till min övriga familj och mina vänner också som hejjar och stöttar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0